Min största förebild i livet; #21 Peter Forsberg

Nu är allt över. Den störste har slutligen bestämt att det får vara nog. Med gråten i halsen tänker jag tillbaka på alla minnen, alla magiska ögonblick som #21 skänkt mig och miljontals andra oförglömliga stunder. Skitsamma med nostalgi och uppräknande av en massa specifika ögonblick som jag aldrig kommer att glömma, det finns alldeles för många.

Jag har inte en aning vad jag tänker mig med det här inlägget, om jag vill skriva ett personligt blogginlägg eller om jag vill skriva det i krönikeform, struntsamma, det är vad det är och troligen blir det, trots tidigare rad om att jag inte ska räkna upp minnen, så kommer det säkert att bli så ändå.

Jag har insett hur svårt det är att förklara för någon som inte vuxit upp med #21 som sin störste idol och förebild, hur fruktansvärt tungt det känns en dag som denna, trots en fantastisk karriär och som jag redan sagt - alla oförglömliga minnen. Hur ska man förklara den glädje jag kände som 8-åring varje gång pappa väckte mig kring 7-rycket då jag skulle upp till skolan, och inledde med att säga något i stil med "Kliv upp och klä på dig nu... Foppa gjorde 4 poäng inatt 2 mål och två pass"?! För folk som inte förstår så får man bara en massa kommentarer om att det är patetiskt "han är bara en hockeyspelare", "han är inte död" osv. Men för dom som vuxit upp med sidan 363 på text-tv och en farsa som meddelat på morgnarna vad ens störste förebild presterat i nattens match så är han så mycket mer än bara en hockeyspelare.

Det finns, eller har funnits INGEN spelare som haft ett så gudabenådat spelsinne. Ingen ser passningsvägar som honom och det säger en hel del om hur fruktansvärt bra han är, när en kille som Mange Häggström går från division 1 till elitserien och sätter kasse efter kasse.. I tom kasse skall sägas, efter pass av #21. Det säger en hel del om hur fruktansvärt bra han är när han med en fot helt utan balans går in och räddar Modo från kvalserien och trots foten har det bästa poängsnittet i hela elitserien.

Det säger en hel del om hur bra han är när han gör comeback i NHL efter egentligen dryga sex års skadeproblem, och gör denna comeback som bäste spelare i ett lag i världens bästa hockeyliga.
Det säger en del om hans krav på sig själv när han efter dessa två matcher väljer att avsluta karriären. Nu har han inte uttalat sig om varför, kanske är det foten som ändå inte håller. Jag hoppas att det är foten, jag hoppas inte att han slutligen gav upp, efter två matcher bara för att han inte ännu dominerade som förr.

Slutligen några ord om alla idioter, ja jag kallar dem idioter, som hela tiden tvivlat samt kallat honom för föredetting och andra felaktiga namn. Jag skulle kunna kasta dynga på er hur länge som helst, men ni kan skita på er helt enkelt. Alla hans senaste comebackförsök har gått åt skogen - enligt hans mått mätt. Han har snittat över en poäng per match i alla dessa försök och dominerat trots att det inte fungerat. Det säger allt.

Jag är inte nämnvärt troende, jag är vad man skulle kunna kalla en klassisk svensk agnostiker. Men om jag ser någorlunda nyktert på saken så inser jag att Peter Forsberg har varit det närmsta jag kommit dyrkandet av en Gud. För mig är Peter Forsberg Gud. Tack för allt Peter, jag kan inte beskriva hur mycket du betytt för mig under min uppväxt.

Hallowed be thy name #21

http://www.youtube.com/watch?v=xRtrQ1YrCzw


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0