Öronmuffar?

Richard klagar som fan på att jag fryser. Försökte förklara för honom idag att det verkar vara något som går i familjen på pappas sida, åtminstone så fryser farmor, pappa och jag sjukligt mycket. Nu har "kvicksilvret" krupit under -20-strecket även här i Falun, till vilken nytta säger då jag. Idag när jag och ovan nämnde eskimå som aldrig tycks kunna frysa hade jag på mig både långkalsonger och täckbyxor samt raggsockor. Richard tittade förebrående på mig och undrade i någorlunda hånfullt sätt hur i helskotta jag kunde ha på mig så mycket kläder.

Jag svarade kort och gott som sagt att jag frös, att jag bar på det fasansfulla arvet. På hemvägen fick jag en rätt knäpp tanke som man ibland får kalla kvällar när man cyklar hem från innebandyträning. Jag tänkte det att 'hm kanske jag är vuxen och sånt nu när jag lyder de råd min far försökt trycka i mig under mina dryga 21 levnadsår. "Men klä på dig ordentlig nu" - även om det knappt varit kallt ute. Töntigt tyckte väl jag antar jag, men nu, slutligen har jag anammat detta.  Nåja, om mitt resonemang ovan ens gick att förstå vet jag inte, men det är lite saksamma faktiskt.

Jag fick även en annan, sjukt otäck, tanke när jag cyklade förbi Dalateatern. Jag började tänka "Ah tänk när det är cirkus 40 grader varmare och jag kan jogga runt tisken i kortbyxor och t-shirt". Jag hoppas verkligen att det var sommaren som jag på ett något subtilt sätt längtade efter. Att jag skulle längta efter att få jogga låter bara helt absurt.

Över och ut för denna dag, nu ska jag sova eller motsvarande. Fred.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0